Varje litet steg du tar

Det var ett roligt skämt, istället för att röka, skära sig. Det är helt accepterat att röka sönder sin kropp, men inte att skära sönder sig. Båda är två laster, beroende.
På restaurangen: - Ursäkta, får man skära sig här? Nej, självskärning förbjuden. Dock i den andra delen av restaurangen är det tillåtet att skära sig. Eller så får du gå ut.
På skolgården kommer läraren: -Men, står du här och skär dig nu igen?
Hemma hos någon: - Jag kommer strax, jag ska bara skära mig lite.
Utomhus, (en kompis räcker en cigg och frågar, vill du smaka?) -Vill du skära dig?*räcker över rakbladet* -delar med sig.
jaadu. som cro säger: No brain, no pain

Jag är tyst av mig. just nu. Jag har inget att säga, jag tänker mest att jag bara vill försvinna. Folk tycker säkert att jag är tråkig. Jag som brukade vara rolig förut, folk hade roligt med mig och jag med dom. jag hade alltid saker att säga och solen sken liksm. Jag isolerar mig från vänner, från mänskligheten nu. Alla glider iväg, det verkar som om jag är bortom gränserna ..hur tar man sig tillbaka?..

Ändå har jag en ny tanke. Se här: jag var nära. Jag vet hur man kan göra för att bestämma hur länge man ska leva. och jag har varit nära. alltså kan jag flytta över kraften till att leva istället, för att dö. Det kan man väl?

Det som behövs då är bara att flytta över den. Det verkar så jävla tungt.

jag har sagt att allt är meningslöst, då måste det även vara meningslöst att dö. kan man lika gärna leva, för de andras skull. fast ifall det blir för mycket ibland, då måste man ha någon bredvid sig, iallafall jag

jag behöver din famn att gömma mig i

jag behöver din famn mot min melankoli

jag behöver dina drömmar

när mina inte räcker till

jag behöver all din vilja

de dagar jag ingenting vill