Jag har aktat mig ifrån att skriva på bloggen..när det är mycket känslor och ilska kan man skriva eller säga saker som man inte har tänkt igenom ordentligt..och då blir det inte så trevliga konsekvenser efteråt. Men jag har tänkt rena tankar och sagt vad jag ville och jag har inget att ångra, jag har inte gjort fel alls.
Just det här har jag skött bra. Jag har inte sagt ett ont ord om någon av de, de som hotat mig och kallat mig saker osv. Som slog mig tillochmed. Nu har polisen kopplats in, mest för att det är ett samhällsproblem och som en markering att inget av det är okej. Nolltolerans mot våld, sedan jag redan lever i kretsar om Riccardo och allt det typiska. Det var rektor som ville det & ärligt talat så bryr jag mig inte.
Suck. Jag förstår inte, någonstans, hur hon kunde vråla ut över hela klassen, mina sanningar och hemligheter. Det förblir ett stort mysterium, hur en människa kan agera så grymt. Är det omgivningen och de vuxna runt om som har bidragit till att det går att reagera så? Och att sedan den andra slå, för att alla argument är slut och famlandes i panik över att överhuvudtaget få något sagt, häver ur sig saker om rasism. Är det den enda utvägen? Snacka om relevanta frågor, ja tackar ja.
Mitt öga är fortfarande svullet och det gör ont över näsan, ögonbrynet. Har ett jack på ögonlocket och rivsår längsmed hela kinden.
Skolan har gett mig en varning, för att jag blev slagen. Låter det rimligt? Absolut inte enligt mig. Så jävla sorgligt. Ingen förstår. Vuxna är sorgliga ting. Förutom faktiskt klassen, som faktiskt står på min sida, eller vad jag ska säga. Det är bra.
Jag blir så varm i hjärtat när jag märker hur de bryr sig. Min klass, vad jag gillar dem. Det behövs nu för att jag ska orka skolan. Jag tänker på Amelia, jag tror att jag hamnat i samma situation som henne till viss del. jag saknar dig, ami
jag är helt förvirrad & det verkar som jag ska byta skola. Vad händer? karusellen snurrar för fort för mig. får man hoppa av?
Tack Marilyn för att jag lever med dig, Jerry för evig kärlek,
Just det här har jag skött bra. Jag har inte sagt ett ont ord om någon av de, de som hotat mig och kallat mig saker osv. Som slog mig tillochmed. Nu har polisen kopplats in, mest för att det är ett samhällsproblem och som en markering att inget av det är okej. Nolltolerans mot våld, sedan jag redan lever i kretsar om Riccardo och allt det typiska. Det var rektor som ville det & ärligt talat så bryr jag mig inte.
Suck. Jag förstår inte, någonstans, hur hon kunde vråla ut över hela klassen, mina sanningar och hemligheter. Det förblir ett stort mysterium, hur en människa kan agera så grymt. Är det omgivningen och de vuxna runt om som har bidragit till att det går att reagera så? Och att sedan den andra slå, för att alla argument är slut och famlandes i panik över att överhuvudtaget få något sagt, häver ur sig saker om rasism. Är det den enda utvägen? Snacka om relevanta frågor, ja tackar ja.
Mitt öga är fortfarande svullet och det gör ont över näsan, ögonbrynet. Har ett jack på ögonlocket och rivsår längsmed hela kinden.
Skolan har gett mig en varning, för att jag blev slagen. Låter det rimligt? Absolut inte enligt mig. Så jävla sorgligt. Ingen förstår. Vuxna är sorgliga ting. Förutom faktiskt klassen, som faktiskt står på min sida, eller vad jag ska säga. Det är bra.
Jag blir så varm i hjärtat när jag märker hur de bryr sig. Min klass, vad jag gillar dem. Det behövs nu för att jag ska orka skolan. Jag tänker på Amelia, jag tror att jag hamnat i samma situation som henne till viss del. jag saknar dig, ami
jag är helt förvirrad & det verkar som jag ska byta skola. Vad händer? karusellen snurrar för fort för mig. får man hoppa av?
Tack Marilyn för att jag lever med dig, Jerry för evig kärlek,
Tack Lousie för lapp, Linnea för kroppsligt medel, Malin som gav ord, Agnes som visade sitt stöd i hemlighet, Tora för de glada ögonen, och ni som inte får namn publicerade men som vet vilka namn det handlar om.
dagens goda gärning
1 kommentar:
Har du blivit slagen o sen fått en varning?! Ja det låter då inte rimligt.
Tänker på dig. Hör gärna av dig.
Kram Rose-Marie
Skicka en kommentar