Pobre diabla. Ännu ett dags helvete.

Jag har prov nu. Ja, matte. Jag får inte komma in. Jag kom försent.
Jag vill inte komma in.

Jag har börjat hata skolan. Jag kan se att de förrått mig. Som brukade vara det enda trygga jag visste!!

jag känner mig övergiven. All kärlek är slut. Jag har isolerat mig. Och förlorat alla mina vänner. Det är just så det känns just nu. Ingen kan eller orkar förstå mig, för ingen vet hur det är och ingen har varit här. Ingen kan förstå, så jag är dömd till det här. jag förlorar alla mina vänner, den här gången som håkan skulle sagt.



Nu har jag bara mig själv, och det är ingenting, för jag klarar mig aldrig ensam mer. Leker med mig själv, leker med döden. Jag är rädd för mig själv, det verkar på andra som om det blir bättre. Nu. Ljusare. det är alltid då folk tar självmord, när man tror att allt håller på att bli bättre.

Behöver jag säga att allt känns meningslöst? Jag vill inte blogga hemifrån eftersom bloggen kanske hittas där. Alltså gör jag det från skolan, och det är inte ofta biblioteket är tomt, som nu.