Jag är trött. Jag sjönk ihop och känslan attackerade mig. Starkast av allt. Jag har gått vilse i en öken, utan vatten står jag. Som en fluga i ett glas, syret tur slut tillslut.
Jag hatar allt och alla, men det är för att jag hatar mig själv mest av allt. Jag är så slut av hat att jag inte hatar längre, att jag inte ens kan sova längre, för jag är så jävla trött. Allt kunde tagit slut men fortsättit tyngdlöst i oändlighet.
Igår kväll, det kändes bra, tabletter, rödvin, förtvivlan, avdomnad älskad känsla, att helt gå sönder, för sista gången, rus, försvinnande. vaknar upp idag och efter ett tag förstår jag att, ja, jag lever fortfarande. Kanske 20 olästa sms, runt 10 missade samtal, oro. Förlåt mig. Men borta var jag i väldigt många timmar, känns som om jag legat i koma.
men jag älskar mina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar