Jag saknar min farfar idag. Det har inte hänt på ganska länge.
Vet ni vad jag fick veta idag? På pappas födelsedag. Han tackade nej till livet.
Han blev 69 år, han kunde fortfarande ha levat idag. Då hade jag haft mycket att fråga honom, jag skulle vilja prata med honom. Vi hade nog en del gemensamt. Pappa är arg på honom och vill aldrig säga något om honom, farmor hatar honom. Trots att han är död. Men mamma vet lite och berättade idag.
Han fick cancer, det visste jag redan att han dog av. Men vad jag inte visste var att han inte berättade det. Han sa ingenting!! Han fick cancer i smyg! Han ville inte bli botad. Han låg ensam i sin lägenhet, nyss pensionerad och lät sig själv dö.
ifrån mig, ifrån min bror, ifrån sina söner, ifrån sina vänner, från farmor. farmor hade skilt sig ifrån honom, hon var hans liv. Hans ena son (min farbror) dog i en olycka nyss fyllda 20år, det var sorger han aldrig kunde överleva. välkomna cancer. det var ett sätt att slippa självmord.
Inte konstigt att pappa blev besviken på honom. Han hade blivit sviken så många gånger redan. En annan sak idag som inte heller är särskilt rolig. Mamma säger att jag har ätstörningar. Jaha? Grannarna i huset känner inte igen mig för att jag blivit så tjock. De tror att jag är någons nya flickvän (min brors.) Mamma frågade ifall jag börjat äta p-piller. I smyg. Fan heller! Mamma tror att jag äter så mycket för att kväva andra känslor, att jag är ledsen över något. Mamma säger att jag ska sluta äta så jävla mycket, och sluta helt me godis. Mamma säger att annars blir jag för fet helt enkelt. Mamma förklarade att mina kinder är feta, min mage ser gravid ut, att mina lår gör att man inte känner igen mig. Mamma, Mitt utseende är bara mitt!
Jag mår dåligt när jag svälter mig själv. Jag vill inte vara smal. Fråga mig, jag vet. När man är tjockare fryser man inte. Man mår bättre. Man har större humor, man är livligare. Full av liv. Det är lättare att skratta. Det är faktiskt sant
det är sådan jag vill vara
Vet ni vad jag fick veta idag? På pappas födelsedag. Han tackade nej till livet.
Han blev 69 år, han kunde fortfarande ha levat idag. Då hade jag haft mycket att fråga honom, jag skulle vilja prata med honom. Vi hade nog en del gemensamt. Pappa är arg på honom och vill aldrig säga något om honom, farmor hatar honom. Trots att han är död. Men mamma vet lite och berättade idag.
Han fick cancer, det visste jag redan att han dog av. Men vad jag inte visste var att han inte berättade det. Han sa ingenting!! Han fick cancer i smyg! Han ville inte bli botad. Han låg ensam i sin lägenhet, nyss pensionerad och lät sig själv dö.
ifrån mig, ifrån min bror, ifrån sina söner, ifrån sina vänner, från farmor. farmor hade skilt sig ifrån honom, hon var hans liv. Hans ena son (min farbror) dog i en olycka nyss fyllda 20år, det var sorger han aldrig kunde överleva. välkomna cancer. det var ett sätt att slippa självmord.
Inte konstigt att pappa blev besviken på honom. Han hade blivit sviken så många gånger redan. En annan sak idag som inte heller är särskilt rolig. Mamma säger att jag har ätstörningar. Jaha? Grannarna i huset känner inte igen mig för att jag blivit så tjock. De tror att jag är någons nya flickvän (min brors.) Mamma frågade ifall jag börjat äta p-piller. I smyg. Fan heller! Mamma tror att jag äter så mycket för att kväva andra känslor, att jag är ledsen över något. Mamma säger att jag ska sluta äta så jävla mycket, och sluta helt me godis. Mamma säger att annars blir jag för fet helt enkelt. Mamma förklarade att mina kinder är feta, min mage ser gravid ut, att mina lår gör att man inte känner igen mig. Mamma, Mitt utseende är bara mitt!
Jag mår dåligt när jag svälter mig själv. Jag vill inte vara smal. Fråga mig, jag vet. När man är tjockare fryser man inte. Man mår bättre. Man har större humor, man är livligare. Full av liv. Det är lättare att skratta. Det är faktiskt sant
det är sådan jag vill vara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar